jag gillar igenkligen inte att skriva långa inlägg. gillar som att hålla det simpelt och kortfattat om jag säger så, men jag har en känsla av att dethär inlägget kan bli rätt så långt så läs det på egen risk så att säga. jag har verkligen ingen energi till någonting längre, som en bomb av negativ energi. Funderar vad det kan bero på och jag kan rabbla upp en hel lista med anledningar men det har jag inte tänkt göra för jag känner att det är en liten aning för privat för att låta folk läsa det såhär, även om jag vet att det inte är så speciellt många som läser min otroligt ointressanta blogg som nästan aldrig innehåller några bilder, och inehållet i mina inlägg har ingen större betydelse igenkligen ungefär 'hej jag sitter på skolan blablabla hejdå' kan tänka mig att det är himla otrevligt att läsa i längden. men å andra sidan kan jag som inte tvinga någon att läsa så det är väl ganska självmant antar jag ( utom mina närmaste vänner, ni måste läsa min blogg, det förstår ni va???) skämt åsido så försöker jag hitta positiva grejer i min vardag, men ju mer jag söker desto mer saker hittar jag att klaga på typ 'idag gick det himla bra på skolan, men å andra sidan brukar det gå åt helvete så det gör det nog imorgon, orkar inte med skolan. så jäävla jobbigt' sen blir det som en kedja av dåliga grejer som tjorvar ihop sig i min förvirrade lilla hjärna (läs minihjärna) haha om någon har läst såhär långt så framgår det väl ganska tydligt att jag har blivit sämre och sämre på att ta någonting seriöst, är som rädd på något sätt , för att bli fast i att vara för seriös. rätt sjukt ändå. Men jag gillar att vara oseriös, gör veeerkligen det. det är något mina vänner vet, även när jag är på kasst humör.HEJ!. så är jag ändå oseriös och kommer med kommentarer som i stort sätt får det att låta som att jag är glad. på sista tiden har jag varit så jävla nere, och verkligen försökt att hålla uppe mitt glada humör. kan inte säga att jag har lyckats speciellt bra om jag ska vara riktigt ärlig så förlåt till alla som har fått stå ut med mig, mina vänner är allt jag har atm och för dom skulle jag fan i mig offra allt, inget skämt. men ibland känns det som att jag inte lyckas framföra till alla hur mycket dom igenkligen betyder. det är ganska frustrerande med tanke på att jag bryr mig så sjukt mycket om alla i min omgivning. även dom jag bråkar med, eh... ja. ni förstår kanske vad jag försöker säga. men iallafall, finns det någon själ som har lust att muntra upp mig så vet ni vars ni kan nå mig. och förresten, är det bara jag som tycker att vintern är en otroligt deprimerande årstid? blött.kallt.snö ja, allt detdär. blir som för mycket för att det ska funka tycker jag. kan vi inte bara ha sommar året runt? då skulle alla gå omkring och må bra. men om man tänker efter så har man ju ingenting att längta efter om det nu skulle vara sommar året runt. jag menar, nu går jag ständigt omkring och längtar tills det ska bli sommar, då blir det på ett sätt mycket roligare när det väl blir sommar. jobbigt detdär. fast det skulle ju faktiskt inte sitta helt fel med en utomlandsresa till typ.. thailand.. hej pappa:$?

aja nu ska jag fortsätta se filmen 'where the fuck is santa' som jag påbörjade igår!
take care:*