sitter här och tänker lite, och jag har kommit fram till att det jag hatar mest av allt i hela världen är att vara ensam, är jag inte med någon sitter jag vid datorn och skriver med folk, eller snackar i telefon. Är jag ensam  så gräver jag ner mig i mina tankar, blir sjukt ledsen och allt. Det är som att jag måste vara med någon, jag måste ha kontakt med omvärlden, annars blir jag galen. Jag klarar verkligen inte av det.
alla snackar om att "det är så skönt att vara ensam och  rensa tankarna" men jag kan verkligen inte tycka det, är det ingen som håller med ?

det känns som att jag är den enda i hela världen som inte klarar av att vara ensam
när jag ensam får jag en klump i magen, och ångest, ingen aning om varför och jag kan som inte förstå vad som är problemet.
När jag inte har någon runt mig, eller håller mig sysselsatt tänker jag för mycket på allt dåligt, aldrig det bra jag är med om, utan bara alla negativa jävla grejer som kommer i min väg varje dag.

nä nu ska jag gå och umgås med mamma och pappa, har varit ensam hela dagen, börjar bli lite IMokatt här, ses sen puss